vardagslyx på hög nivå!

igår var det julbord med hela oslos

jack&jones, veromoda och only butiker.

jag tyckte att jag varit duktig

som laddat kameran och till och med tagit med den,

men så hade jag ju såklart glömt minneskortet,

så det resulterade i att det inte blev några bilder ändå,

meeen.. det kan vara lika bra det.

det var en otroligt rolig kväll,

men jag önskar inte att det blir julbord varje helg,

för jag känner att ligga i fosterställning

halva söndagen är otroligt ogivande,

så istället tar jag mig en tur för att se hur Silje och Meri mår idag.

jag har världens bästa mamma och pappa, no doubt about it..

100 mil är bara något teoretiskt och

spelar ingen roll när blodet

rinner i samma ådror.

när en vän kommer fram till en och ger en stor kram

och säger "det så ut som du trengte en stor klem min kjære".

det är värmande och värdefullt!

jag gillar att du säger vad du tycker, men det du säger att du tycker säger inte mycket, lilla lady, hey lilla lady!

söndagskväll

också hade jag ju en ovanlig tur,

för jag hittade ett minneskort på 8 GB,

precis vad jag behövde och det

bara låg och väntade på golvet på mig,

i varemottagningen av alla ställen,

efter att ha sprungit runt i hela centret för

att hitta ägaren utan resultat,

så vad återstod när till och med väktaren gick

i god för att jag gjort vad jag kunde,

så fick det bli i min ägo,

och det visade sig ju bara det som behövdes för att min

kamera skulle funka igen, så simpelt!

med en strömlös och stängd butik så tog vi en impuls

partykväll i tisdags,

det blev en rejäl partykväll, men ack så kul.

det var inte lika kul på onsdagen när det var dags för jobb,

men vi tog oss samman och ordnade det också.

med tanke på det vi tagit oss igenom

de här veckorna med vattenläckage så klarar vi det mesta,

även om krafterna börjar gå tomma.

snickarna som ordnar upp butiken fick också följa med, för ett gäng.

fick världens bästa kommentar

idag på t-banan, han var dessutom inte i det allra yngsta laget,

så vad han var ute efter vet jag inte.

han satte sig bredvid mig och sa:

"herregud, du hade verkligen små fötter, 36-37?"

till svar får jag inte fram något vettigt så jag svarar bara:

"dom duger bra dom".

så kollar hela vagnen på mig och skrattar.

TACK FÖR DET!

jag kommer på mig själv med

att jag bara ligger och stirrar på

amerikans brottning,

så fick jag tanken

"varför slår ingen kvinnan med

den korta kjolen?"

då kände jag att jag inte

är i mitt sinnes fulla bruk,

så jag ger upp mitt försök

till att föra något socialt med min tv,

och den sociala verksamheten överhuvudtaget.

15 timmar på jobb är inte helt optimalt,

inte mitt i denna mardröms vecka iaf.